ungamorsan

Ni vet när man gjort något man tyckte var det rätta från början, men med tiden så bara känns det helt fel. Så känner jag just nu. Att förstora något så löjligt var så helt fel från min sida. Om jag kunde få det ogjort skulle jag absolut göra det ogjort. Andra säger att det var rätt men det är inte så jag egentligen känner. Men när jag försöker hålla med dom skriker mitt hjärta! Jag hoppas att personen nån gång kan förlåta mig men jag skulle förstå om det aldrig skulle hända.
Jag har iaf bestämt mig att gå emot strömmen och försöka. Jag orkar inte detta längre, känns som en bit av mitt hjärta saknas utan dig. Allt är bara så helt fel utan dig. Förlåt?